En text om tystnaden - Linnéa Eriksson

En text om tystnaden - Linnéa Eriksson

Det började för fem år sedan. Jag gick i åttan när det smög sig på. Jag blev deppig och tyst, bröt ihop under eftermiddagarna. I ettan på gymnasiet fick jag mitt första panikanfall och gick in i en depression. Det ledde till att jag, en fin dag i april, var på väg mot bilvägen för att ta mitt liv.

Kanske blev det en väckarklocka, kanske var det bara slumpen men efter det började jag må bättre. Livet flöt på med bara något panikanfall här och var. Enda till våren kom…På några månader föll min värld samman. Människor dog och lämnade och jag sjönk in i ett konstant mörker. Det ledde till självskadebeteende och självmordstankar och en höstdag i september tog det mig till den psykiatriska akuten. Jag hamnade inom öppenvården och fick gå i terapi. Jag fick diagnoserna paniksyndrom, depression och utmattningssyndrom.

Idag är jag mer eller mindre friskförklarad. Jag har flyttat hemifrån och börjat på universitet. Jag slåss fortfarande med följderna som kommer av psykisk ohälsa men det går bättre och en dag hoppas jag på att bli helt symptomfri.

Det komiska i allt det här är att du som möter mig inte skulle ha en aning om det. Utifrån sett är jag en glad prick med jordens bredaste leende och en väl fungerande vardag.

Jag har nämligen en osynlig sjukdom, som jag dessutom gör allt för att dölja. För man skäms, jag skäms. I dagens samhälle finns det en enorm tabu på psykisk ohälsa, ingen vill veta av eller kännas vid den. Men den finns, den till och med ökar.

Bortsett från att tabun gör att det är väldigt svårt att berätta för folk hur jag mår så tillkommer andra problem. Jag hade nämligen ingen aning om vad som pågick med mig för ingen hade någonsin nämnt eller förklarat för mig vad psykisk ohälsa var. Allt jag vet idag har jag tagit reda på själv. Det är väldigt svårt att ta tag i något om man inte ens vet att det är något som inte stämmer.

Så snälla, ta dig tid och läs på lite om psykisk ohälsa, ta dig tid att fråga en vän hur hen mår och ta dig tid att ta hand om dig själv. Den lilla tid det tar kan vara avgörande för hur det går när någon som står dig nära trillar dit eller kanske rent utav när du själv blir sjuk. Det är inte bara de svaga som drabbas, inte bara de från trasiga hem, inte bara de som mobbades i skolan, det kan drabba vem som helst. Okunskapen om psykisk ohälsa höll på att kosta mig livet och jag har många gånger varit tacksam för att jag vände den där dagen i april, men alla vänder tyvärr inte.

Jag har haft en otrolig tur. Jag har haft folk som brytt sig om mig och stöttat mig. Jag har blivit väl omhändertagen i vården och jag har haft bra förutsättningar. Jag har haft en otrolig tur, alla har inte den turen.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.